I helgen har det ju då varit påsk även här i staterna. Till skillnad från hemma i Sverige har man definitivt inget påsklov här och man är inte ens ledig på långfredagen eller annandag påsk. För att vara helt ärlig tycker jag att de hade ett mycket lamt påskfirande här, åtminstone i Eugene. Såklart gick det att hitta en hel del påskinspirerat godis och lite prydnader i butikerna men några fina små påskkärringar såg jag tyvärr inte. Inte kastade dom några påskbrev heller.
Efter att ha förhört mina amerikanska vänner om hur man firar påsk här förstod jag att det mest handlade om att vara med familjen och äta mat, som under alla andra högtider. Men det är ju inte så illa det heller!

Jag började påskfirandet på långfredagen, eller åtminstone var det fest då. Det var en äkta tjejfest som var mycket lyckad! Kvällen avslutades på Voodoo Doughnuts som är ett lite speciellt ställe downtown som säljer just doughnuts. Detta ställe har tydligen öppet dygnet runt och utanför hänger de äkta hippisarna som fortfarande finns kvar i Eugene. Speciellt men trevligt, och där åt jag i fredags mitt livs största doughnut.

På lördagskvällen hade jag och Axel bjudit hem några vänner för en påskmiddag. Vi fick ju liva upp stämningen här hemma när vår roomie var i Vegas och glassade. Vi slog på stort och försökte oss på ett traditionellt svenskt påskbord. Våra vänner från Australien, Ungern, Venezuela, Usa och Sydkorea tyckte alla att maten var god! (Alla åt sill utom Axel). Jag måste personligen också få säga att maten smakade väldigt bra, till och med de amerikanska "prinskorvarna".

Söndagen ägnade vi åt plugg istället för påskfirande. Och under påskhelgens sista dag anlände ett litet påskbrev från min kära familj. Det innehöll bland annat svenskt påskgodis vilket uppskattades en pluggvecka som denna!

Hoppas ni där hemma hade en fin fin påsk! Men vad jag förstått av Facebook har de flesta av er slöat i solen och ätit god mat. Tänk att det är så lätt att ha koll på varandra nu för tiden! ;)


Taryn, jag och Elisa i fredags.


Haley och jag.


Påskmiddag!




Harry gillade Ahlgrens bilar.

Denna veckan när vi inte har Sverigebesök hos oss längre är det mesta som vanligt igen. Vi har en del at ta igen i skolan och nästa vecka väntar diverse midterms och paper som ska in. Något som är lite annorlunda är att träden här i Eugene öser ut pollen nu i dagarna. Allt är grönt igen och allt blommar. Jag har aldrig haft ont av pollen innan men i år känner även jag av det. Min näsa rinner hela tiden och jag nyser som aldrig förr! Men en läkare upplyste mig förra terminen om att Eugene är ett av ställena med mest pollen i hela USA och att det var mycket troligt att man kände av det även om man aldrig varit allergisk innan. Och nog hade han rätt den lille doktorn.

I kväll gick jag och Tone downtown för att äta middag på en Thai-restaurang som även finns vid campus. Men denna downtown skulle även servera goda cocktails hade vi hört. Då det inte är något det finns gott om i den här stan tyckte vi att det var värt ett försök. Och dom var verkligen goda! Maten var även den god och lite mer avancerad än den som serveras vid campus. En mycket bra onsdagskväll!

Den dag som vi var på vår lilla biltur till Forks var inte vilken dag som helst, det var nämligen Axels födelsedag! Ni vet ju redan hur själva dagen tillbringades. Vi var inte tillbaka i Eugene förrän runt 22 på kvällen men då blev det firande för världens bästa kille!
Egentligen skulle vi möta upp våra vänner på Taylor´s för att äta mat och dricka lite öl men eftersom vi kom hem senare än planerat styrde jag om planerna via sms i bilen. Så när vi kom fram var våra vänner istället hemma hos oss! Nicolle hade varit snäll och hjälpt mig att fixa en jättefin tårta och Robert hade köpt skumpa!
Så tårta och lite skumpa fick bli våran middag. Till efterrätt blev det öl. Vi begav oss sedan hem till vår vän Roy där en typisk amerikansk hemmafest var i full gång. Där blev det dom klassiska röda muggarna, keg stand och allt som hör till. Kvällen avslutades självklart med att någon fick för sig att polisen var på väg så huset fick utrymmas illa kvickt. Polisen kom aldrig men vi kände oss nöjda och gick hem. Det var en lyckad kväll och Johan var nöjd över att få gå på en äkta college fest och prova på keg stand. Staffan hoppade över festen och ägnade kvällen åt att blåsa upp en inte så liten luftmadrass för egen maskin. Alla sov vi väldigt gott den natten!


Tårtan var lika god som den ser ut!


Liten blir stor.




Skål!





Även Johan fyllde 26 år under tiden dom var här. Hans födelsedag var en av de två dagarna jag och Axel var tvugna att vara i skolan. Så dagen tillbringade Johan och Staffan med att ta en tur till vårt älskade Woodburn. Där fyndade de alltså medan vi pluggade. På kvällen firade vi istället med en middag på ett Steak House här i stan. Maten var mycket god!




I födelsedagspresent fick Johan den här fina University of Oregon tröjan.
Jag tror det är hans nya favorittröja!

När Staffan och Johan kom till USA förr förra torsdagen tog jag och Axel tåget till Portland där vi sedan mötte upp dem på flygplatsen. Där hämtade vi sedan ut vår Lincoln Towncar som blev vår trogna vän under deras vistelse här. Bilen är en typisk "government car" som man kan se i många filmer och den är oerhört lång!

Framme i Seattle chekade vi in på vårt hotell och tog sedan en promenad i stan och åt middag på en typisk amerikansk pub med härlig stämning. På fredagen var det sedan strålande sol i Seattle vilket inte ska höra till vanligheterna då det regnar väldigt mycket där så här års. Hela förmiddagen ägnade vi åt Seattles Flight Museum som ligger söder om stan. Det var ett mycket bra och stort museum där vi bland annat fick gå ombord på en concord och ett före detta Air Force One som använts för att flyga de amerikanska presidenterna, bl.a. Kennedy och Reagan. Alla var mycket nöjda med besöket! Tillbaka i stan åt vi sushi till lunch, besökte Space Needle, åkte Monorail och kollade in stan och Public Market. Kvällen avslutade vi på samma skaldjursrestaurang som vi besökte förra gången vi var där. Det var lika gott denna gången och jag skulle rekommendera alla som åker till Seattle att besöka det stället! Det är värt att vänta på bord där.

På lördag morgon packade vi in oss i bilen ganska tidigt för att åka en tur runt en liten halvö som ligger allra högst upp i USA mot gränsen till Kanada. Denna tur hade någon beräknat skulle ta 2,5 timme. Det gjorde den inte. 12 timmar efter att vi satt oss i bilen var vi hemma i Eugene igen. Då hade vi kanske varit ur bilen 2 timmar totalt. Men vi fick ändå se en hel del och som vanligt var det väldigt vackert. Men också som vanligt så kör man förbi en hel del små hålor som Gud verkligen måste ha glömt. Dagens höjdpunkt var ändå stoppet i Forks! Vi pratar alltså om samma Forks som filmerna Twilight utspelar sig i. Vi besökte affären där Bella jobbar och vi tog oss en titt på hennes röda bil. Och för er som sett filmerna kan ju då få en bättre bild av hur naturen och omgivningarna där såg ut!


Axel provkör lite.


Jag höll mig till de minder avancerade sakerna.


Concorde.


Presidentens konferensrum.




Sverigebesöket var skeptiska mot den amerikanska ölen.


Skaldjursfrossa!


Space Needle.


Välkommen till Forks!


Het tjej och het bil.


Edward var på besök samtidigt som oss!

I helgen var vi alltså i San Francisco ännu en gång. Under året här var det tredje gången för mig och fjärde gången för Axel som även varit där en gång tidigare. Axel säger sig hitta bättre i SF än i Stockholm och jag måste faktiskt hålla med. Något som vi dock inte gjort tidigare var att köra på Highway 1 till SF. Vi körde denna kända motorväg ända från dess början tills vi var framme i stan. Detta tog x antal timmar längre tid än den vanliga vägen samt bjöd på väldigt många fler kurvor åt alla håll. Men det var verkligen värt det!
Det var otroligt vackert och vi fick se flera mysiga byar, en vild kalkon, de slöaste av sälar, örnar och många andra rovfåglar som vi inte riktigt kunde identifiera. Vi stannade även till i Bodega Bay där den kända skräckfilmen "Fåglarna" av Hitchcock spelades in. Där försökte vi ta en fika på restaurangen som är med i filmen. Vi ville sitta på uteserveringen men det var omöjligt då det var fula fåglar överallt, precis som i filmen. På vägen hann vi också med att stanna i Redwood skogarna och köra igenom ett av dessa giganstiska träd. 
Väl framme i SF körde vi först över den berömda och gyllene bron för att fortsätta med att köra i världens krokigaste och sedan världens brantaste backe. Den senare var lite som en åkattraktion, det kittlade lite i magen kan jag säga. Resten av tiden ägnade vi åt att njuta av det fina vädret, ta ett varv på Fishermans Wahrf, shoppa, äta glass i "Little Italy" och "fynda" i en skräpbutik i Chinatown. Staffan och Johan tog sig även en tur till Alcatraz men eftersom jag och Axel redan varit där i år gick vi (eller jag) gladeligen och shoppade lite till istället. Vi åt också en hel del god mat! Vi avverkade en sushirestaurang som uppskattades mer av vissa än av andra, vi åt lunch på Buba Gump som är en restaurang som helt är inspirerad av filmen "Forrest Gump" och vi åt en fantastisk god middag på en lite finare restaurang sista kvällen. Där vi åt bland annat sniglar! Mycket uppskattat av herrarna Asp ;)

Idag tog Staffan och Johan flyget hem till Sverige igen. Vi tackar för en mycket trevlig och oerhört rolig resa med er de här 10 dagarna. Jag har skrattat så mycket att det är möjligt att de där magrutorna kanske tittar fram innan beach 2011 trots allt! ;) TACK!

Mina kära läsare, nu var det ett tag sedan ni blev uppdaterade. Jag ber om ursäkt för detta och skyller på att vi har haft mycket att göra! Och det har inte bestått av plugg så jag kommer kompensera er genom att göra blogginlägg i efterhand om vad vi har haft för oss.
Just nu befinner vi oss i Fortuna i Californinen. Det är jag, Axel, Staffan (Axels pappa) och Johan (Axels kompis) som stannar här över natten för att imorgon ta en sväng i Redwood skogarna och sedan fräsa vidare mot San Francisco! Helgen kommer alltså att spenderas ännu en gång i SF vilket jag är mycket nöjd med då jag verkligen gillar den staden!

Johan och Staffan anlände till Oregon för en vecka sedan och stannar tills på måndag. Vi har hunnit med mycket på denna veckan och ägnat många timmar åt bilåkning. Men med bra spellistor, ett glatt humör och en Lincoln towncar går det fin fint!






Kartläsning. Jag är inte så sur som jag ser ut, bara lite förkyld och febrig.

Jag bjuder på inlägg och bilder om vad vi gjort tidigare i veckan efter helgens roadtrip!

Ha en bra helg därhemma!

Igår var det ingen vanlig dag för då var det Tildas födelsedag! :)
Hela nio år blev denna söta, roliga och alldeles fantastiska tjej.
Det får bli ett kalas till för dig när jag kommer hem!



Grattis på födelsedagen önskar gudmor och Axel!

Denna veckan som varit var den första på vår sista termin här i Eugene. Tiden har verkligen gått snabbt och som alltid när våren kommer känns det som att tiden fram till sommaren kommer gå ännu snabbare!
Jag har ägnat mycket tid att försöka få ett så bra schema som möjligt denna termin (läs: slappt schema). Nu tror jag att jag har lyckats med detta i form av en businesskurs, en i aktieinvestering, en i introduktion till amerikansk film och en kurs i modern dans. Axel kör på med historia och även han aktieinvestering. Och Robert fortsätter med business.
I natt så blev den från början ganska starka nordiska trupp ännu svagare då Johan tog flyget hem till Sverige. Vi började avskedet i torsdags då vi intog Rennies för hamburgare och öl i olika stora mängder. Igår var vi alla ganska trötta men bestämde oss för att Johan var tvungen att få avnjuta en sista lunch på Carson. Efter det var vi ännu tröttare så killarna la sig i gräset och solade (sov) medan jag gick till frisören vilken jag för övrigt blev bästa kompis med. Hon ville att jag skulle komma förbi och hälsa på henne snart igen. På eftermiddagen var det dags att återigen ställa upp och äta för Johans skull, då var det dags för Youghurt Extreme en sista gång. Sedan gick vi alla hem och sov en stund innan vi laddade om för kvällen. Då var det först ett party på Dannys Fraternity som gällde och sedan fest hos tyskarna. Frat-partyt var faktiskt ganska lamt men tyskarnas party höll som vanligt hög klass!
När jag, Axel och Johan sedan gick hem i ganska rimlig tid eftersom Johan skulle upp strax innan fyra så regnade det såklart. Och när vi kommer närmare vår lägenhet hör vi att brandlarmet går någonstans, såklart i vårt hus. Så då fick vi tillbringa några långa minuter utanför huset i regnet med ett tjut utan dess like i öronen. Jag hoppas verkligen brandkåren arbetar under ett högre tempo vid en verklig brand.


Trevligt avslut på kvällen.

Nu är jag tillbaka i Eugene efter en underbar vecka i Mexico under mitt Spring Break!
På måndag morgon tog jag flyget till Cancun där jag mötte upp Madde och Linda. De bor just nu i Fernie i Kanada där de åker skidor när de inte jobbar. Men jag övertalade dem alltså till att byta ut snö mot sol en vecka vilket inte var så svårt.
Under veckan bodde vi i Playa del Carmen som ligger en timma söder om Cancun. Det är uppbyggt för turister vilket helt klart märks då det är massvis av hotell, restauranger och små souvenirbutiker som ligger intill stranden. Stranden och havet är sedan helt underbart! Även om det var turistigt så gillade jag det mycket! Alla var mycket trevliga och det var inte alls det där tjatet av alla försäljare som man kan uppleva på många andra turistställen.
Under veckan ägnade vi en hel del tid åt att bara ligga på stranden, bada i havet, dricka goda drinkar och äta mycket god mat. Men vi hann också med en del utflykter. En dag åkte vi på en tur till Chichen Itza vilket är ruiner från Maya indianerna. Mycket väl bevarade, stora och mäktiga men det var så varmt att man nästan smälte bort eftersom det låg inåt landet där det inte fläktade alls. Då fick vi också besöka en cenote som vi badade i. I Mexico har de inget vatten inåt landet men de har som floder under jorden. Öppningarna på dessa kan ibland ”spricka” och det var en sådan som vi badade i. De bad oss duscha av oss solkräm, smink och annat kladd innan vi tog ett dopp då detta var de vatten som sedan kommer ur kranen. Vi besökte även Tulum som är en stad längre ner på kusten där det också fanns helt underbara stränder och ruiner från maya-tiden.
Vi hann också med att åka på en snorkeltur. Då fick vi snorkla vid ett rev, besöka en riktig paradisö som var ett naturreservat och en annan ö som var en mysig turistö. På bussturen till och från båten som utgick från cancun passerade vi tre allvarliga trafikolyckor. En av dom såg vi faktiskt när den hände vilket var väldigt obehagligt. Det säger kanske lite om hur bra dom kör bil i Mexico.
Mitt Spring Break kunde inte ha varit bättre och det tackar jag Madde, Linda och den Mexicanska solen för! <3






















På den lilla paradisön hade dom en rocka som simmade runt och gärna
ville bli matad och klappad.


Vi trivdes i vattnet med en öl i handen.

Igår inledde jag och Tone vårt Spring Break med att ta tåget till Portland där vi nu spenderar helgen. Vi bor på ett mycket trevligt och fint hostel. Igår gick vi ut och åt på en italiensk restaurang, mycket god mat, gott vin och bra service. Efterrätten var gudomlig!
Idag började vi med att ta oss till Farmers Market där det såldes alla möjliga sorters egenodlad mat, bakverk och blommor m.m. Efter det blev det lite shopping och sedan Chinese Garden. Vi avslutade eftermiddagen genom att gå genom halva Portland för att ta oss till Urban Outfitters. Nu är vi tillbaka på vårt hostel för att ta en power nap och ladda om för kvällen!


Emma i Chinatown.


När vi satt och åt lunch passerade det ett långt tåg av demonstranter.
Alla hade skyltar som såg ut ungefär såhär.


Stans coolaste byggning enligt mig.


Tone i Chinese garden.

Idag har det varit en lång dag. Den började med vad jag skulle vilja kalla oflyt. Eller det började nog redan igår. Hur som helst så gick jag igår till Duck Store för att köpa office-paketet till min dator vilket jag alltså fortfarande efter ett halvår inte hade gjort. Att jag faktiskt gjorde det igår var för att jag ville ha det idag när jag skulle skriva hemtenta. När jag väl kom hem inser jag att jag inte kan installera det eftersom jag inte har en cd-läsare på datorn. Just denna delen kanske kan anses mer klumpig än oflyt.
Så idag började jag dagen med att gå till Duck Store för att där få låna deras externa cd-läsare för att installera skivan så där fick jag hänga ett tag. Efter det gick jag till biblioteket där det var tänkt att jag skulle skriva min hemtenta. Jag inser då att jag har glömt mitt anteckningsblock så jag packar ihop och går hem och bestämmer mig för att sitta hemma istället. När jag packat upp alla saker och suttit i cirkus 10 minuter så slutar självklart internet av okänd anledning att fungera. Jag försöker att inte bli så där sur som jag brukar bli vid sådana tillfällen och packar återigen ihop mina saker för att gå till biblioteket. När jag där för tredje gången plockat upp alla saker inser jag att när jag i all hast packat ihop mina saker därhemma har jag packat ner fel anteckningsblock då jag har två likadana. Då var det nära att vredesutbrottet kom kan jag säga. Den här gången packade jag dock inte ihop mina saker utan jag bad en främling att passa dom och helt ärligt så sket jag nog just då i om hon passade dom, sålde dom på amazon eller om någon snodde dom.
På min lilla joggingrunda tillbaka upptäckte jag dock att våren kommit tillbaka till Eugene efter ungefär två veckors spöregn. Jag var mer än svettig när jag kom fram men valde att vara glad, tagga till, öppna den där förbaskade hemtentan och ösa ner text i 3 timmar och 28 minuter. Jag klarade alltså deadline med två minuter och kände mig som en ny människa efteråt.

Jag gick direkt hem och började packa min väska och begav mig sedan till Taylors för att möta upp Taryn och Elisa. Taylors var pyntat i Irlands färger och former och det serverades grön öl. Det bjöds öven på säckpipeuppträdande och människor bad gröna kläder i alla dess former. Här i Eugene är just detta att vara klädd i grönt i och för sig ingen större skillnad från andra dagar då vi som bekant är Ducks här. Allt detta var ju såklart för att fira St.Patriks Day som är relativt stort här i USA.
Dagen avslutades alltså med en trevlig middag och lite grön öl och massvis med tjejsnack. Precis vad jag behövde!


Även om dom rosa blocken var finast ska jag köpa olika färger nästa
termin..




Elisa och Taryn!

Min helg spenderades som jag meddelade redan innan helgen, på biblioteket. Finns nog inte så mycket att berätta om den. Men Axel åkte som jag också berättade innan helgen till Vancouver med Jocke och Christoffer som kom till Oregon i lördags. De kom tillbaka sent på söndags kväll och idag åker de vidare ner mot Californien. Axel kommer alltså tillbringa Spring Break på road trip i Californien med Jocke och Christoffer och ha en välbehövlig(?) semester från sin flickvän.

I måndags ägnade sig gästerna åt shopping medan vi ägnade oss åt att skriva finals och plugga inför ytterliggare finals. På kvällen tog vi med dom till Taylors för hamburgare och biljard och sedan bar det av mot Renies där det var en liten födelsedagsfest. Men kvällen blev ganska tidig då vissa drabbades hårt av jetlag och andra insåg att imorgon också var en dag som skulle ägnas åt plugg. Killarna ägnade dock inte tisdagen åt plugg utan de tog en tur till kusten, Woodburn och sedan avslutade de med NBA i Portland. Matchen var grym sägs det.

Nu har jag precis skrivit min andra final och nu återstår bara en sista hemtenta. Från det att jag öppnar dokumentet med uppgiften har jag tre timmar på mig att göra den så jag tror jag sparar det tills imorgon. Måste ju ha något kul att göra imorgon också!


Jocke, Axel och Christoffer.


Vinnarna.


Nicolle och Johan på Renies.

Idag fyller min och världens bästa bror 19 år!
Jag och Axel har precis skypat med familjen och vi fick vara med på paketöppningen därhemma. Det känns nästan som vi varit hemma och firat lite!
Varje gång jag pratar med Anders nu längtar jag lite mer hem. Jag hade gett mycket för att få en Anderskram nu. Men som Anders sa är det inte långt kvar nu. Han har börjat räkna ner och hävdar att det är två månader kvar (vet inte riktigt vilket månadsystem han använder) och då blir det kalas minsann!

Du är bäst min fina fina lillebror!




Mina coola killar!

HURRA HURRA HURRA HURRA!

Ja, exakt den frågan fick jag precis från en kille jag inte kan komma ihåg att jag sett förut, som precis satte sig vid bordet bredvid mig här på biblioteket. Han fortsätter sedan med att säga att vi har läst samma ekonomiklass, förra terminen och att han frågade för att han har en vän som just nu pluggar i Uppsala. Ja och sedan bara frågade han på och pratade med mig i säkert tio minuter. Ett mycket märkligt beteende för en svensk men ett mycket vanligt beteende för en amerikan. Jag tror att jag ändå gillar att folk är så där öppna och bara frågar saker som dom undrar och funderar över. Dom kan ju inte behöva spendera hälften så mycket tid på facebook som vi svenskar måste göra för att få reda på saker och ting.
Men en sak jag fortfarande undrar är hur han kunde veta att jag var svensk då klassen vi hade ihop var på 200 personer och enbart föreläsningarna. Kanske min tur att vara sådär amerikansk och bara gå fram och fråga honom det nu. Han sa att han sett att jag brukade hänga med en kille som också såg svensk ut. Och det gjorde jag ju, Robert hade också samma klass.

Vad händer här i Eugene kanske mina små läsare undrar?

Ja idag har jag gjort min sista lektion på den här terminen så nu återstår bara den jobbiga delen med tre finals nästa vecka. Men nu får ni inte bli förvirrade och tro att jag snart kommer hem för så är inte fallet riktigt än. Vi har ju tre terminer här i Oregon så efter finals week så är det en veckas spring break och sedan börjar vi på nya kurser och den tredje och sista terminen. Sen så, då kommer vi hem.
Annars har det varit en ganska jobbig dag idag. Ni vet när man måste göra hundra saker och när dagen är slut så undrar man vad man egentligen har gjort. Så känns det idag. Men det jag faktiskt vet att jag har gjort är att ringa hem till mitt försäkringsbolag för att sedan maila dom efter att ha varit två gånger på skolans vårdcentral och krånglat med papper. Allt detta för att se om jag kan tänkas få gå till en ögondoktor och undersöka mitt lilla inflamerade öga. Byråkrati är något man tröttnar på efter en vecka i det här landet. Så då förstår ni hur trött jag är på det vid det här laget.

Men en bra sak som jag också gjort idag är att jag varit på en hel timmas massage som jag fått i present av Axel. Tänk att jag har en så fin kille som bara ger presenter så där. Helt fantastiskt.
Det var en ganska gammal liten tant som stod för massagen och det var ju naturligtvis så skönt att jag nästan somnade till, eller så somnade jag, lite oklart. Hur som helst så hör jag helt plötsligt när jag ligger där helt avslappnad att någon lägger av världens fjärt. Den lilla tanten säger då bara lugnt "Excuse me". Då låtsades jag att jag sov även om det kanske kan ha misslyckats då det var svårt för en fnittrig tjej som mig att vara tyst just då.

I övrigt så har jag nu avklarat min balettkurs. Mycket bra resultat på de skriftliga proven, nästintill perfekt. Hur bedömningen av det praktiska provet som jag hade igår blir vill jag inte uttala mig om. Jag kan i alla fall konstatera att jag absolut inte var sämst i min klass efter att ha sett alla uppträda inför klassen igår. Men läraren var mycket nöjd med vår prestation!


Såhär är det tänkt att jag ska sitta i helgen. Inga undanflykter.


Min fina kille kommer att vara såhär glad i helgen. Han ska nämligen
på Roadtrip till Vancouver med Jocke och Christoffer som kommer
ända från Sverige för att hälsa på sin gamle vän.

Vår nya arena här i Eugene fortsätter att leverera.
Idag var det dags för tennis. Det bjöds på tre matcher: Sharapova vs. Azarenka, Azarenka & Nadal vs. Sharapova & Federer och slutligen Nadal vs. Federer. Helt okej program tyckte jag och Axel när vi bokade biljetterna.
Som jag tidigare har berättat är denna nya arena som hör till skolan sponsrad av Nikes grundare. Och som jag också har sagt kommer han härifrån trakten och har gått på University of Oregon en gång för längesedan. Han hade nu alltså ordnat detta event i den nya arenan.
Matcherna dömdes och kommenterades av två sportkommentatorer från TV som gjorde ett mycket bra jobb! Ett inhopp som domare gjordes också av självaste John McEnroe. Han spelade även ett par bollar istället för Federer under dubbeln. I fin form fortfarande måste jag säga.
Trots att det inte var en match där miljoner stod på spel så bjöd spelarna på riktigt bra matcher. De var grymma och jag tror bara att det faktum att det var en uppvisningsmatch gjorde att de bjöd på ett ännu roligare spel att titta på. Och är man rankad etta eller för den delen tvåa i världen förlorar man helst inte. Det märktes. 
Nadal sa att det var en av de finaste arenor han spelat på. Ganska bra betyg va?
Med Federer började de prata om vårt fotbollslag givetvis. Skolans stolthet. De förklarade att vi faktiskt hade det näst bästa laget i hela landet och undrade om inte Federer skulle vilja se en match nästa säsong. Jo det hade varit mycket roligt att få uppleva i denna häftiga arenan svarade Federer. Jag tror amerikanarna blev lite besvikna över att han inte visste att man faktiskt spelade amerikansk fotboll utomhus, i en betydligt större arena. Men detta glömdes snabbt då konfrencieren bad oss i publiken att bjuda på våra bästa hejarramsor vi har för att stötta fotbollslaget. Så helt plötsligt satt alla 13000 där och skrek Go Ducks i kör. Skolandan är lite mer påtaglig här än hemma.

Det var en mycket bra tisdagskväll helt enkelt!




Azarenka och Nadal.


McEnroe gjorde ett inhopp som domare.


Sharapova och McEnroe.


Nadal.


Nadal vs. Federer. Tveksamt om jag kommer få se en match som denna
live igen.


Sharapova.


Federer, Azarenka, Sharapova, Phil Knight (grundaren av Nike), McEnroe,
Nadal, The Duck. Jag tror inte jag har något annat kort med så många kändisar
på en och samma bild. Häftigt.

Igår var vi på det nyöppnade Yoghurt Extreme som ligger bredvid campus. Alla som har vägen förbi Eugene borde ta en fika där. Man tar en skål som man sedan fyller med vilka glassorter man vill och hur mycket man vill. Sedan öser man på av vad man nu vill ha på glassen. Det finns allt möjligt att välja på; godis, kakor, kakdeg, strössel, frukt, bär och såser av alla de slag. Man väger sedan skålen och betalar efter vikten. Som ni hör är detta ett toppenställe. Fler pluggpauser här!




Glassmaskinerna.



En mycket god blandning.

Fredagskvällen har vi spenderat med middag på VRC:s (köpcentret) food court och sedan bio. Alla fem konstaterade att det är en mycket dålig food court. Kanske till och med den sämsta. Det är inte det att det inte finns något att välja på, för det finns det. Man får helt enkelt bara avgöra hur mycket fett och hur onyttig mat man kan tänka sig att äta. Vill man äta nyttigt får man låta bli att äta. Filmen vi såg var Adjustment Bureau med Matt Damon. Filmen var bra! Och det bästa var att det var Axel som valde film vilket betyder att det är min tur nästa gång. Så jobbar vi!

Lördagen började med att jag och Tone tog bussen ut till VRC som är ett av stans köpcentrum. Dit åkte vi kanske inte främst för att inhandla 70-tals kläder men eftersom vi på kvällen var bjudna på fest med detta tema höll vi utkik efter detta också. Men efter att ha gått en snabb runda på Forever 21 kom vi fram till att det inte alls var särskilt svårt att hitta kläder som skulle passat in på 70-talet. Kanske är det bara i Eugene utbudet är sådant eller så är 70-talet åter på ingång. Hursom så hittade jag en mycket passande klänning för ynka 8 dollars! Jag fyndade också en mycket stilig huvudbonad till min bättre hälft som roade sig med att åka skidor under dagen.
Festen som ägde rum hos "tyskarna" var mycket rolig! Det var ett  mycket folk och mycket öl. Och några av killarna hade helt fantastiska kläder på sig. Bra kväll! Det tror jag alla tyckte.


Harry


Johan, Mattias och Axel (observera att Axel har min skjorta på sig).
Mattias hade en mycket vacker kostym och till denna hade han platåskor
som tyvärr inte syns på bilden.


Vi hade varit två bra hippies tror jag.


Mycket stiliga. Han till vänster har peruk men det har inte han till höger.
Jag undersökte nämligen saken.


Hippie nyss hemkommen från Hawaii-semester.






Jag och Tone!

Ja ni läste rätt! Men jag ska ta det från början.
Igår kväll hade min vän Taryn bjudit in mig och Axel till ett event som hennes Sorority anordnade. De samlade som vanligt in pengar till välgörenhet och denna gången gjorde de det genom att sälja biljetter till detta event som bjöd på spagetti med tomatsås och bröd samt uppträdande i deras Sorority hus. Och givetvis kakförsäljning av flickscouter.  Insamligen håller sedan på hela helgen med bl.a. en basketturnering idag. Det jag såg mest fram emot var den guidade turen av huset som Taryn lovat mig.
Vi har en gata här i stan där nästan alla dessa hus ligger och det är inga små hus och de är riktigt fina. Om jag förstått det rätt finns det 9 Sororities och 11 Fraternities, alltså 20 hus totalt. Det vi var i igår kan nog vara ett av de finaste även om det inte är det största.
När vi väl kom dit började vi med att äta denna festliga måltid och Taryn berättade att de sålt 1400 förköpsbiljetter och att de även sålde i dörren. Och det märktes vill jag lova för det var en hel del folk. Men då ska tilläggas att alla dessa höll till på första våningen av detta trevåningshus. Det är nämligen på första våningen som deras samling/middag/möteslokal finns, tv-rum, kök och annat gemensamt utrymme. På andra och tredje våningen bor 50 av medlemmarna i föreningen. Efter maten tog Taryn oss dit och vi fick se hur dom bodde, hon har tidigare bott där i ett och ett halvt år. Först när Taryn berättade att det var 50 tjejer som bodde i samma hus, som alltså använder samma utrymmen tänkte jag att det måste vara fruktansvärt att bo där. När hon sedan först av allt visar oss att alla dessa 50 tjejer sover i SAMMA sovrum höll jag på att kräkas av tanken att bo där.
Tänk er själva! Axel tyckte att sovsalen såg ut som i lumpen och jag håller absolut med förutom att sängarna inte var så välbäddade och jag tror inte att militären tillhandahåller så färgglada sängkläder. Men Taryn sa att detta fungerar mycket bra. Rummet är alltid mörkt så man kan sova när man vill och det är det enda man gör där. Sedan delar tjejerna rum också, två till fem tjejer i varje rum beroende på rummets storlek. Vi fick gå in i alla dessa rum och de var mycket fina och välstädade faktiskt. Där hade de alla sina saker och kläder men inga sängar så rummen var mer som deras små vardagsrum som alla fått måla och inreda som de ville. Till detta hör att de i huset har en städerska och en kock som lagar lunch och middag till dem. De har också ett studierum, som ett litet bibliotek där tidigare medlemmar som tagit sin examen lämnat sina anteckningar och gamla prov som nu alla andra medlemmar får ta del av. Mycket förmånligt. De hade också en mycket trevlig terass som det brukade anordnas grillkvällar på. Kanske kan man bli bjuden på en sådan nästa gång. Dock ska tilläggas att tjejerna inte får ha alkohol i huset. Att detta sköttes samt alla andra problem som kunde uppstå mellan dessa 50 tjejer löste "the President" av föreningen. Denna tjej röstas fram och hon är sedan den enda som får ha en säng på sitt rum. Taryn sa att hennes jobb nog var ganska tufft och det tvivlar jag inte på.
För att få vara med i denna förening måste man bli inbjuden och sedan röstas in av medlemmarna. Det ska vara en form av elitklubb även om det inte är alls lika svårt att komma med i en Sorority här som det kan vara i södra USA. Eller som i Gossip Girl undrade jag och Taryn skrattade och sa att: Ja, ungefär så.
Mycket roligt och intressant att få ta del av detta!

Efter detta fortsatte vi kvällen med att möta upp ett gäng som var ute och firade att vår vän Nicolle fyllt år. De hade redan hunnit med att äta mat så vi mötte upp dom för dessert på ett mycket trevligt café med så mycket helt underbara bakverk. Hade farmor varit med hade vi aldrig kommit därifrån! Kvällen avslutades sedan med lite öl hemma hos Nicolle. Även detta mycket trevligt!

Tyvärr måste jag meddela att det inte finns ett enda kort från kvällen. Men idag är det shopping med Tone som gäller och ikväll är det dags för 70-tals fest. Jag lovar att ta kort då och visa er imorgon!

Denna veckan har mycket handlat om snö här i Eugene. Det började i måndags då min professor sa att om det snöar på onsdag morgon då vi ska ha vår midterm så flyttas den tills på måndag morgon. Jag tänkte att han nog skulle vara lite rolig. Detta trodde jag eftersom det snöat en enda gång på hela vintern tidigare och för att han oftast inte är roligare än så. Att skolan skulle ställas in om det kom snö var dock inget jag tvivlade på.
Ingen snö kom under tisdagen men jag fick ett mail från min professor i min andra kurs. Hon förvarnade om att vi skulle kolla mailen ofta under onsdagen då hon skulle ställa in eftermiddagslektionen om det började snöa. Detta eftersom hon var tvungen att köra till Portland som ligger ungefär två timmar bort och är en omöjlighet vid snöoväder.
Onsdagen kom men ingen snö vilket betydde att det blev midterm trots allt. Vid lunch så mötte jag upp min kompis Tommy (amerikan från Oregon) och han har då på sig en dunjacka. Tidigare under vintern har jag inte sett honom använda denna dunjacka han tycker nämligen att shorts har varit en lämpligare klädsel (mycket amerikanskt). Jag försöker vara lite rolig och frågar om det är på grund av "snöovädret" han har dunjacka. I verkligheten lyser nämligen solen på klarblå himmel och det är inte särskilt kallt. Han säger att det inte alls är därför men att han är helt säker på att det ska börja snöa för "det luktar snö". Det borde ju du från Sverige känna tillägger han. Det kanske är jag som är konstig men jag vet faktiskt inte riktigt hur snö luktar tror jag, absolut inte på avstånd.
När jag efter att ha spenderat hela onsdagskvällen på biblioteket för att plugga inför ett prov i min tredje kurs som skulle äga rum på torsdag morgon så började det faktiskt att snöa. För att göra mina fans där hemma i Sverige lite irriterade kan jag säga att det var ganska trevligt med lite snö när jag gick hem.
På torsdag morgon, alltså idag, steg jag upp tidigt för att läsa det sista inför mitt prov som skulle vara kl.10. Det snöade då en del och jag kollade mailen för att se om skolan var stängd. Det var den inte. Besvikelse.
Så jag beger mig till skolan för att skriva prov och väl där ungefär fem minuter innan vi ska börja då möter jag min lärare som säger att han ställt in lektionen i sista sekund på grund av vädret. Det blev alltså ingen lektion. Besvikelse igen. När jag väl hade gått till skolan och blivit dyngsur om fötterna då jag gått med mina converse i snöslasket hade jag helst velat få provet gjort. Jag går hem igen och strax efter lunch är snön borta igen.
Så allt detta bekymmer och detta långa blogginlägg för ungefär 5 timmar av faktisk snö.


Snötäckta krokusar.


Vår gata. Detta förfärliga väglag var alltså anledningen till den inställda
lektionen.


Bild tagen vid 09.00.



Samma gatukorsning fast bilden är tagen kl 15.00.