Nu tänkte jag dela med mig av ännu ett festligt (?) evenemang som vi varit på i vår nya arena. Det var dock ett tag sedan men jag har glömt att skriva om det här.
Strax efter jul bokade jag och Axel biljetter till Bull Riding, vi fattade eller tänkte inte så noga efter vad det var utan bokade bara biljetterna. Det var ju så billigt och vi tyckte att det var lika bra att "passa på", det var ju säkerligen inget vi skulle gått på i Sverige iaf.
Ja så kom alltså den 2 april och det var dags att gå till arenan för att se på bull riders. När vi närmar oss arenan är det som vanligt fullt av trafikpoliser som derigerar om all extra trafik och allt folk. Något som inte var helt som vanligt var folket. Nästan alla utom jag och Axel var klädda i någon form av cowboyklädsel. Det var hattar, stövlar, rutigt och trasiga jeans överallt. När vi väl kom in i arenan så var det inte heller som det brukar vara, de serverade nämligen öl. Cowboykläderna i kombination med ölen höjde stämningen i arenan. Det var nästan helt fullsatt, alltså ca 13 000 pers, och alla som var där var redo för fest. Eller inte riktigt alla, inte jag och Axel. Där satt vi i ett hav av lite småfulla cowboyklädda amerikaner med en stor påse popcorn, utan rutiga skjortor på oss.
När vi blickade ner mot arenan såg vi också ett 50-tal tjurar inlåsta i små bås och ett 20-tal eller fler cowboys som skulle rida på dessa tjurar.
Innehållet av showen (som höll på i ca 2 timmar) var hela tiden det samma. En tjur släpptes ut ur sitt lilla bås med en cowboy på ryggen. Denne man skulle försöka sitta kvar så länge han kunde, men minst i 8 sekunder för att få poäng. För att få poäng får man bara hålla i sig med en hand och allt ska göras med stil. Lätt match tänkte jag. Jag hade fel. Efter x antal för många omgångar enligt min mening var det inte många som lyckats ta poäng.
Amerikanerna verkade dock gilla vad de såg. Stämningen var verkligen på topp! Jag lovade mig själv att aldrig mer betala pengar för att gå att kolla på bull riders.
Jag tyckte synd om tjurarna. Axel hävdar att dom är så dumma att dom ändå inte fattar att det är synd om dom. Ja, inte vet jag.
Hur som helst var det verkligen en äkta amerikansk upplevelse!


Cowboysarna gör entré.


Många tjurar.






Vet inte om bilderna gör det hela rättvisa. Men de som satt på flög verkligen.
Tjurarna var helt galna. Folk måste dö när dom håller på med det här.




Galna amerikaner. (Dessa fick lite senare följas ut av säkerhetsvakter
då de ansågs vara lite för fulla.)


Den trötta lilla hästen hade som uppgift att jaga in tjurarna i buren
efter de var klara.

I helgen har det ju då varit påsk även här i staterna. Till skillnad från hemma i Sverige har man definitivt inget påsklov här och man är inte ens ledig på långfredagen eller annandag påsk. För att vara helt ärlig tycker jag att de hade ett mycket lamt påskfirande här, åtminstone i Eugene. Såklart gick det att hitta en hel del påskinspirerat godis och lite prydnader i butikerna men några fina små påskkärringar såg jag tyvärr inte. Inte kastade dom några påskbrev heller.
Efter att ha förhört mina amerikanska vänner om hur man firar påsk här förstod jag att det mest handlade om att vara med familjen och äta mat, som under alla andra högtider. Men det är ju inte så illa det heller!

Jag började påskfirandet på långfredagen, eller åtminstone var det fest då. Det var en äkta tjejfest som var mycket lyckad! Kvällen avslutades på Voodoo Doughnuts som är ett lite speciellt ställe downtown som säljer just doughnuts. Detta ställe har tydligen öppet dygnet runt och utanför hänger de äkta hippisarna som fortfarande finns kvar i Eugene. Speciellt men trevligt, och där åt jag i fredags mitt livs största doughnut.

På lördagskvällen hade jag och Axel bjudit hem några vänner för en påskmiddag. Vi fick ju liva upp stämningen här hemma när vår roomie var i Vegas och glassade. Vi slog på stort och försökte oss på ett traditionellt svenskt påskbord. Våra vänner från Australien, Ungern, Venezuela, Usa och Sydkorea tyckte alla att maten var god! (Alla åt sill utom Axel). Jag måste personligen också få säga att maten smakade väldigt bra, till och med de amerikanska "prinskorvarna".

Söndagen ägnade vi åt plugg istället för påskfirande. Och under påskhelgens sista dag anlände ett litet påskbrev från min kära familj. Det innehöll bland annat svenskt påskgodis vilket uppskattades en pluggvecka som denna!

Hoppas ni där hemma hade en fin fin påsk! Men vad jag förstått av Facebook har de flesta av er slöat i solen och ätit god mat. Tänk att det är så lätt att ha koll på varandra nu för tiden! ;)


Taryn, jag och Elisa i fredags.


Haley och jag.


Påskmiddag!




Harry gillade Ahlgrens bilar.

Denna veckan när vi inte har Sverigebesök hos oss längre är det mesta som vanligt igen. Vi har en del at ta igen i skolan och nästa vecka väntar diverse midterms och paper som ska in. Något som är lite annorlunda är att träden här i Eugene öser ut pollen nu i dagarna. Allt är grönt igen och allt blommar. Jag har aldrig haft ont av pollen innan men i år känner även jag av det. Min näsa rinner hela tiden och jag nyser som aldrig förr! Men en läkare upplyste mig förra terminen om att Eugene är ett av ställena med mest pollen i hela USA och att det var mycket troligt att man kände av det även om man aldrig varit allergisk innan. Och nog hade han rätt den lille doktorn.

I kväll gick jag och Tone downtown för att äta middag på en Thai-restaurang som även finns vid campus. Men denna downtown skulle även servera goda cocktails hade vi hört. Då det inte är något det finns gott om i den här stan tyckte vi att det var värt ett försök. Och dom var verkligen goda! Maten var även den god och lite mer avancerad än den som serveras vid campus. En mycket bra onsdagskväll!

Den dag som vi var på vår lilla biltur till Forks var inte vilken dag som helst, det var nämligen Axels födelsedag! Ni vet ju redan hur själva dagen tillbringades. Vi var inte tillbaka i Eugene förrän runt 22 på kvällen men då blev det firande för världens bästa kille!
Egentligen skulle vi möta upp våra vänner på Taylor´s för att äta mat och dricka lite öl men eftersom vi kom hem senare än planerat styrde jag om planerna via sms i bilen. Så när vi kom fram var våra vänner istället hemma hos oss! Nicolle hade varit snäll och hjälpt mig att fixa en jättefin tårta och Robert hade köpt skumpa!
Så tårta och lite skumpa fick bli våran middag. Till efterrätt blev det öl. Vi begav oss sedan hem till vår vän Roy där en typisk amerikansk hemmafest var i full gång. Där blev det dom klassiska röda muggarna, keg stand och allt som hör till. Kvällen avslutades självklart med att någon fick för sig att polisen var på väg så huset fick utrymmas illa kvickt. Polisen kom aldrig men vi kände oss nöjda och gick hem. Det var en lyckad kväll och Johan var nöjd över att få gå på en äkta college fest och prova på keg stand. Staffan hoppade över festen och ägnade kvällen åt att blåsa upp en inte så liten luftmadrass för egen maskin. Alla sov vi väldigt gott den natten!


Tårtan var lika god som den ser ut!


Liten blir stor.




Skål!





Även Johan fyllde 26 år under tiden dom var här. Hans födelsedag var en av de två dagarna jag och Axel var tvugna att vara i skolan. Så dagen tillbringade Johan och Staffan med att ta en tur till vårt älskade Woodburn. Där fyndade de alltså medan vi pluggade. På kvällen firade vi istället med en middag på ett Steak House här i stan. Maten var mycket god!




I födelsedagspresent fick Johan den här fina University of Oregon tröjan.
Jag tror det är hans nya favorittröja!

När Staffan och Johan kom till USA förr förra torsdagen tog jag och Axel tåget till Portland där vi sedan mötte upp dem på flygplatsen. Där hämtade vi sedan ut vår Lincoln Towncar som blev vår trogna vän under deras vistelse här. Bilen är en typisk "government car" som man kan se i många filmer och den är oerhört lång!

Framme i Seattle chekade vi in på vårt hotell och tog sedan en promenad i stan och åt middag på en typisk amerikansk pub med härlig stämning. På fredagen var det sedan strålande sol i Seattle vilket inte ska höra till vanligheterna då det regnar väldigt mycket där så här års. Hela förmiddagen ägnade vi åt Seattles Flight Museum som ligger söder om stan. Det var ett mycket bra och stort museum där vi bland annat fick gå ombord på en concord och ett före detta Air Force One som använts för att flyga de amerikanska presidenterna, bl.a. Kennedy och Reagan. Alla var mycket nöjda med besöket! Tillbaka i stan åt vi sushi till lunch, besökte Space Needle, åkte Monorail och kollade in stan och Public Market. Kvällen avslutade vi på samma skaldjursrestaurang som vi besökte förra gången vi var där. Det var lika gott denna gången och jag skulle rekommendera alla som åker till Seattle att besöka det stället! Det är värt att vänta på bord där.

På lördag morgon packade vi in oss i bilen ganska tidigt för att åka en tur runt en liten halvö som ligger allra högst upp i USA mot gränsen till Kanada. Denna tur hade någon beräknat skulle ta 2,5 timme. Det gjorde den inte. 12 timmar efter att vi satt oss i bilen var vi hemma i Eugene igen. Då hade vi kanske varit ur bilen 2 timmar totalt. Men vi fick ändå se en hel del och som vanligt var det väldigt vackert. Men också som vanligt så kör man förbi en hel del små hålor som Gud verkligen måste ha glömt. Dagens höjdpunkt var ändå stoppet i Forks! Vi pratar alltså om samma Forks som filmerna Twilight utspelar sig i. Vi besökte affären där Bella jobbar och vi tog oss en titt på hennes röda bil. Och för er som sett filmerna kan ju då få en bättre bild av hur naturen och omgivningarna där såg ut!


Axel provkör lite.


Jag höll mig till de minder avancerade sakerna.


Concorde.


Presidentens konferensrum.




Sverigebesöket var skeptiska mot den amerikanska ölen.


Skaldjursfrossa!


Space Needle.


Välkommen till Forks!


Het tjej och het bil.


Edward var på besök samtidigt som oss!

I helgen var vi alltså i San Francisco ännu en gång. Under året här var det tredje gången för mig och fjärde gången för Axel som även varit där en gång tidigare. Axel säger sig hitta bättre i SF än i Stockholm och jag måste faktiskt hålla med. Något som vi dock inte gjort tidigare var att köra på Highway 1 till SF. Vi körde denna kända motorväg ända från dess början tills vi var framme i stan. Detta tog x antal timmar längre tid än den vanliga vägen samt bjöd på väldigt många fler kurvor åt alla håll. Men det var verkligen värt det!
Det var otroligt vackert och vi fick se flera mysiga byar, en vild kalkon, de slöaste av sälar, örnar och många andra rovfåglar som vi inte riktigt kunde identifiera. Vi stannade även till i Bodega Bay där den kända skräckfilmen "Fåglarna" av Hitchcock spelades in. Där försökte vi ta en fika på restaurangen som är med i filmen. Vi ville sitta på uteserveringen men det var omöjligt då det var fula fåglar överallt, precis som i filmen. På vägen hann vi också med att stanna i Redwood skogarna och köra igenom ett av dessa giganstiska träd. 
Väl framme i SF körde vi först över den berömda och gyllene bron för att fortsätta med att köra i världens krokigaste och sedan världens brantaste backe. Den senare var lite som en åkattraktion, det kittlade lite i magen kan jag säga. Resten av tiden ägnade vi åt att njuta av det fina vädret, ta ett varv på Fishermans Wahrf, shoppa, äta glass i "Little Italy" och "fynda" i en skräpbutik i Chinatown. Staffan och Johan tog sig även en tur till Alcatraz men eftersom jag och Axel redan varit där i år gick vi (eller jag) gladeligen och shoppade lite till istället. Vi åt också en hel del god mat! Vi avverkade en sushirestaurang som uppskattades mer av vissa än av andra, vi åt lunch på Buba Gump som är en restaurang som helt är inspirerad av filmen "Forrest Gump" och vi åt en fantastisk god middag på en lite finare restaurang sista kvällen. Där vi åt bland annat sniglar! Mycket uppskattat av herrarna Asp ;)

Idag tog Staffan och Johan flyget hem till Sverige igen. Vi tackar för en mycket trevlig och oerhört rolig resa med er de här 10 dagarna. Jag har skrattat så mycket att det är möjligt att de där magrutorna kanske tittar fram innan beach 2011 trots allt! ;) TACK!

Mina kära läsare, nu var det ett tag sedan ni blev uppdaterade. Jag ber om ursäkt för detta och skyller på att vi har haft mycket att göra! Och det har inte bestått av plugg så jag kommer kompensera er genom att göra blogginlägg i efterhand om vad vi har haft för oss.
Just nu befinner vi oss i Fortuna i Californinen. Det är jag, Axel, Staffan (Axels pappa) och Johan (Axels kompis) som stannar här över natten för att imorgon ta en sväng i Redwood skogarna och sedan fräsa vidare mot San Francisco! Helgen kommer alltså att spenderas ännu en gång i SF vilket jag är mycket nöjd med då jag verkligen gillar den staden!

Johan och Staffan anlände till Oregon för en vecka sedan och stannar tills på måndag. Vi har hunnit med mycket på denna veckan och ägnat många timmar åt bilåkning. Men med bra spellistor, ett glatt humör och en Lincoln towncar går det fin fint!






Kartläsning. Jag är inte så sur som jag ser ut, bara lite förkyld och febrig.

Jag bjuder på inlägg och bilder om vad vi gjort tidigare i veckan efter helgens roadtrip!

Ha en bra helg därhemma!

Igår var det ingen vanlig dag för då var det Tildas födelsedag! :)
Hela nio år blev denna söta, roliga och alldeles fantastiska tjej.
Det får bli ett kalas till för dig när jag kommer hem!



Grattis på födelsedagen önskar gudmor och Axel!

Denna veckan som varit var den första på vår sista termin här i Eugene. Tiden har verkligen gått snabbt och som alltid när våren kommer känns det som att tiden fram till sommaren kommer gå ännu snabbare!
Jag har ägnat mycket tid att försöka få ett så bra schema som möjligt denna termin (läs: slappt schema). Nu tror jag att jag har lyckats med detta i form av en businesskurs, en i aktieinvestering, en i introduktion till amerikansk film och en kurs i modern dans. Axel kör på med historia och även han aktieinvestering. Och Robert fortsätter med business.
I natt så blev den från början ganska starka nordiska trupp ännu svagare då Johan tog flyget hem till Sverige. Vi började avskedet i torsdags då vi intog Rennies för hamburgare och öl i olika stora mängder. Igår var vi alla ganska trötta men bestämde oss för att Johan var tvungen att få avnjuta en sista lunch på Carson. Efter det var vi ännu tröttare så killarna la sig i gräset och solade (sov) medan jag gick till frisören vilken jag för övrigt blev bästa kompis med. Hon ville att jag skulle komma förbi och hälsa på henne snart igen. På eftermiddagen var det dags att återigen ställa upp och äta för Johans skull, då var det dags för Youghurt Extreme en sista gång. Sedan gick vi alla hem och sov en stund innan vi laddade om för kvällen. Då var det först ett party på Dannys Fraternity som gällde och sedan fest hos tyskarna. Frat-partyt var faktiskt ganska lamt men tyskarnas party höll som vanligt hög klass!
När jag, Axel och Johan sedan gick hem i ganska rimlig tid eftersom Johan skulle upp strax innan fyra så regnade det såklart. Och när vi kommer närmare vår lägenhet hör vi att brandlarmet går någonstans, såklart i vårt hus. Så då fick vi tillbringa några långa minuter utanför huset i regnet med ett tjut utan dess like i öronen. Jag hoppas verkligen brandkåren arbetar under ett högre tempo vid en verklig brand.


Trevligt avslut på kvällen.

Nu är jag tillbaka i Eugene efter en underbar vecka i Mexico under mitt Spring Break!
På måndag morgon tog jag flyget till Cancun där jag mötte upp Madde och Linda. De bor just nu i Fernie i Kanada där de åker skidor när de inte jobbar. Men jag övertalade dem alltså till att byta ut snö mot sol en vecka vilket inte var så svårt.
Under veckan bodde vi i Playa del Carmen som ligger en timma söder om Cancun. Det är uppbyggt för turister vilket helt klart märks då det är massvis av hotell, restauranger och små souvenirbutiker som ligger intill stranden. Stranden och havet är sedan helt underbart! Även om det var turistigt så gillade jag det mycket! Alla var mycket trevliga och det var inte alls det där tjatet av alla försäljare som man kan uppleva på många andra turistställen.
Under veckan ägnade vi en hel del tid åt att bara ligga på stranden, bada i havet, dricka goda drinkar och äta mycket god mat. Men vi hann också med en del utflykter. En dag åkte vi på en tur till Chichen Itza vilket är ruiner från Maya indianerna. Mycket väl bevarade, stora och mäktiga men det var så varmt att man nästan smälte bort eftersom det låg inåt landet där det inte fläktade alls. Då fick vi också besöka en cenote som vi badade i. I Mexico har de inget vatten inåt landet men de har som floder under jorden. Öppningarna på dessa kan ibland ”spricka” och det var en sådan som vi badade i. De bad oss duscha av oss solkräm, smink och annat kladd innan vi tog ett dopp då detta var de vatten som sedan kommer ur kranen. Vi besökte även Tulum som är en stad längre ner på kusten där det också fanns helt underbara stränder och ruiner från maya-tiden.
Vi hann också med att åka på en snorkeltur. Då fick vi snorkla vid ett rev, besöka en riktig paradisö som var ett naturreservat och en annan ö som var en mysig turistö. På bussturen till och från båten som utgick från cancun passerade vi tre allvarliga trafikolyckor. En av dom såg vi faktiskt när den hände vilket var väldigt obehagligt. Det säger kanske lite om hur bra dom kör bil i Mexico.
Mitt Spring Break kunde inte ha varit bättre och det tackar jag Madde, Linda och den Mexicanska solen för! <3






















På den lilla paradisön hade dom en rocka som simmade runt och gärna
ville bli matad och klappad.


Vi trivdes i vattnet med en öl i handen.