Ja ni läste rätt! Men jag ska ta det från början.
Igår kväll hade min vän Taryn bjudit in mig och Axel till ett event som hennes Sorority anordnade. De samlade som vanligt in pengar till välgörenhet och denna gången gjorde de det genom att sälja biljetter till detta event som bjöd på spagetti med tomatsås och bröd samt uppträdande i deras Sorority hus. Och givetvis kakförsäljning av flickscouter.  Insamligen håller sedan på hela helgen med bl.a. en basketturnering idag. Det jag såg mest fram emot var den guidade turen av huset som Taryn lovat mig.
Vi har en gata här i stan där nästan alla dessa hus ligger och det är inga små hus och de är riktigt fina. Om jag förstått det rätt finns det 9 Sororities och 11 Fraternities, alltså 20 hus totalt. Det vi var i igår kan nog vara ett av de finaste även om det inte är det största.
När vi väl kom dit började vi med att äta denna festliga måltid och Taryn berättade att de sålt 1400 förköpsbiljetter och att de även sålde i dörren. Och det märktes vill jag lova för det var en hel del folk. Men då ska tilläggas att alla dessa höll till på första våningen av detta trevåningshus. Det är nämligen på första våningen som deras samling/middag/möteslokal finns, tv-rum, kök och annat gemensamt utrymme. På andra och tredje våningen bor 50 av medlemmarna i föreningen. Efter maten tog Taryn oss dit och vi fick se hur dom bodde, hon har tidigare bott där i ett och ett halvt år. Först när Taryn berättade att det var 50 tjejer som bodde i samma hus, som alltså använder samma utrymmen tänkte jag att det måste vara fruktansvärt att bo där. När hon sedan först av allt visar oss att alla dessa 50 tjejer sover i SAMMA sovrum höll jag på att kräkas av tanken att bo där.
Tänk er själva! Axel tyckte att sovsalen såg ut som i lumpen och jag håller absolut med förutom att sängarna inte var så välbäddade och jag tror inte att militären tillhandahåller så färgglada sängkläder. Men Taryn sa att detta fungerar mycket bra. Rummet är alltid mörkt så man kan sova när man vill och det är det enda man gör där. Sedan delar tjejerna rum också, två till fem tjejer i varje rum beroende på rummets storlek. Vi fick gå in i alla dessa rum och de var mycket fina och välstädade faktiskt. Där hade de alla sina saker och kläder men inga sängar så rummen var mer som deras små vardagsrum som alla fått måla och inreda som de ville. Till detta hör att de i huset har en städerska och en kock som lagar lunch och middag till dem. De har också ett studierum, som ett litet bibliotek där tidigare medlemmar som tagit sin examen lämnat sina anteckningar och gamla prov som nu alla andra medlemmar får ta del av. Mycket förmånligt. De hade också en mycket trevlig terass som det brukade anordnas grillkvällar på. Kanske kan man bli bjuden på en sådan nästa gång. Dock ska tilläggas att tjejerna inte får ha alkohol i huset. Att detta sköttes samt alla andra problem som kunde uppstå mellan dessa 50 tjejer löste "the President" av föreningen. Denna tjej röstas fram och hon är sedan den enda som får ha en säng på sitt rum. Taryn sa att hennes jobb nog var ganska tufft och det tvivlar jag inte på.
För att få vara med i denna förening måste man bli inbjuden och sedan röstas in av medlemmarna. Det ska vara en form av elitklubb även om det inte är alls lika svårt att komma med i en Sorority här som det kan vara i södra USA. Eller som i Gossip Girl undrade jag och Taryn skrattade och sa att: Ja, ungefär så.
Mycket roligt och intressant att få ta del av detta!

Efter detta fortsatte vi kvällen med att möta upp ett gäng som var ute och firade att vår vän Nicolle fyllt år. De hade redan hunnit med att äta mat så vi mötte upp dom för dessert på ett mycket trevligt café med så mycket helt underbara bakverk. Hade farmor varit med hade vi aldrig kommit därifrån! Kvällen avslutades sedan med lite öl hemma hos Nicolle. Även detta mycket trevligt!

Tyvärr måste jag meddela att det inte finns ett enda kort från kvällen. Men idag är det shopping med Tone som gäller och ikväll är det dags för 70-tals fest. Jag lovar att ta kort då och visa er imorgon!

Denna veckan har mycket handlat om snö här i Eugene. Det började i måndags då min professor sa att om det snöar på onsdag morgon då vi ska ha vår midterm så flyttas den tills på måndag morgon. Jag tänkte att han nog skulle vara lite rolig. Detta trodde jag eftersom det snöat en enda gång på hela vintern tidigare och för att han oftast inte är roligare än så. Att skolan skulle ställas in om det kom snö var dock inget jag tvivlade på.
Ingen snö kom under tisdagen men jag fick ett mail från min professor i min andra kurs. Hon förvarnade om att vi skulle kolla mailen ofta under onsdagen då hon skulle ställa in eftermiddagslektionen om det började snöa. Detta eftersom hon var tvungen att köra till Portland som ligger ungefär två timmar bort och är en omöjlighet vid snöoväder.
Onsdagen kom men ingen snö vilket betydde att det blev midterm trots allt. Vid lunch så mötte jag upp min kompis Tommy (amerikan från Oregon) och han har då på sig en dunjacka. Tidigare under vintern har jag inte sett honom använda denna dunjacka han tycker nämligen att shorts har varit en lämpligare klädsel (mycket amerikanskt). Jag försöker vara lite rolig och frågar om det är på grund av "snöovädret" han har dunjacka. I verkligheten lyser nämligen solen på klarblå himmel och det är inte särskilt kallt. Han säger att det inte alls är därför men att han är helt säker på att det ska börja snöa för "det luktar snö". Det borde ju du från Sverige känna tillägger han. Det kanske är jag som är konstig men jag vet faktiskt inte riktigt hur snö luktar tror jag, absolut inte på avstånd.
När jag efter att ha spenderat hela onsdagskvällen på biblioteket för att plugga inför ett prov i min tredje kurs som skulle äga rum på torsdag morgon så började det faktiskt att snöa. För att göra mina fans där hemma i Sverige lite irriterade kan jag säga att det var ganska trevligt med lite snö när jag gick hem.
På torsdag morgon, alltså idag, steg jag upp tidigt för att läsa det sista inför mitt prov som skulle vara kl.10. Det snöade då en del och jag kollade mailen för att se om skolan var stängd. Det var den inte. Besvikelse.
Så jag beger mig till skolan för att skriva prov och väl där ungefär fem minuter innan vi ska börja då möter jag min lärare som säger att han ställt in lektionen i sista sekund på grund av vädret. Det blev alltså ingen lektion. Besvikelse igen. När jag väl hade gått till skolan och blivit dyngsur om fötterna då jag gått med mina converse i snöslasket hade jag helst velat få provet gjort. Jag går hem igen och strax efter lunch är snön borta igen.
Så allt detta bekymmer och detta långa blogginlägg för ungefär 5 timmar av faktisk snö.


Snötäckta krokusar.


Vår gata. Detta förfärliga väglag var alltså anledningen till den inställda
lektionen.


Bild tagen vid 09.00.



Samma gatukorsning fast bilden är tagen kl 15.00.

Denna fredagskväll har vi varit och kollat på Harlem Globetrotters i den nya arenan. Mycket underhållande!
För er som inte vet så handlar det om basket. Det var ingen vanlig basketmatch utan mer en basketshow. Spelarna i Harlem Globetrotters har en ruskigt bra teknik men är också mycket bra artister. Det laget gör är att turnera runt om i världen med sina uppvisningsmatcher och ikväll hade de alltså kommit till Eugene. Vi fick se många häftiga passningsspel och dunkar men också volter, dans och "sketcher". Även en del lyckliga barn i publiken fick vara med på scen. Dock inte vi.
Något som också är helt fantastiskt när man går på sportevent här i USA är hur engagerad publiken är. Inte lika stela pinnar som i Sverige inte!

Oftast när jag skriver här i bloggen brukar det handla om vad jag gör då jag inte pluggar. Eftersom jag är här främst för att plugga tänkte jag berätta om min helt vanliga dag i skolan.

8.00 Dagens första lektion som är microekonomi börjar. Detta är kursen som jag tidigare berättat om. Ni vet den med kurvorna och det märkliga resultatet på vår midterm. Jag kom faktiskt några minuter sent så jag fick sitta längst fram. Vår lärare får lite problem med power pointen så han får skriva allt på den traditionella svarta tavlan istället. Detta resulterar i att han ser ut som jag själv gjorde efter mjölkriget på hemkunskapen på högstadiet när lektionen är slut. Alttså tack vare den vita kritan. I övrigt tror jag inte att det var så många som hängde med på vad han sa, som vanligt. Men jag har en ivirg kines i min klass som alltid rättar läraren. Mycket imponerande student.

10.00 Då går jag hem igen för att ta min ögondroppe som jag glömde då jag som vanligt stressade på morgonen. På vägen passerar jag "fågelmannen". Detta är en man som står vid sin skruttiga bil och matar fåglar. Detta resulterar i att hans bil är täckt av fågelskit och idag var han omringad av ett flertal olika småfåglar, fiskmåsar och ekorrar. Mycket märklig syn och jag är så besviken över att jag inte har ett kort att visa er.

12.00 Lunch på Carsons. Där får man äta så mycket man vill för en billig peng. Det är som att kliva in i en matsal på High School. Det finns allt att välja på och det mesta är ganska onyttigt och amerikanskt, men gott.

13.00 Läser klart min 40 sidor om våld mot kvinnor i hemmet. Somnar till lite eftersom jag är så himla mätt från lunchen.

14.00 Min lektion i "Gender and the Law" börjar. Idag skulle vi disskutera just våld mot kvinnor i hemmet trodde jag men det visade sig att vi fortsatte på förra lektionen som handlade om våldtäkt vilket idag mest kom att handla om sex. En mycket intressant lektion som jag önskar att ni alla kunde fått vara med och lyssna på. Men jag bjuder på lite godbitar. Diskussionen handlade i grunden om hur man ska veta om en tjej varit med på att ha sex eller inte, vad är det som krävs för att hon ska ha gett sitt samtycke?. Vår lärare menar att man ska fråga tjejen något i stil med "Is this ok?" innan själva akten, alltid. En kille tyckte att man absolut inte kunde fråga om en tjej vill ha sex innan för då skulle han aldrig få ligga, tjejer tänder liksom inte på sånt menade han. Han sa istället att det finns "koder" som alla vi ungdomar känner till och använder oss av. Han ville dock inte avslöja alla dessa då han verkade tycka det blev lite för personligt. En annan kille skulle dessutom envisas med att Sverige har den mest radikala våldtäktslagstiftningen och att i Sverige måste alla killar alltid fråga tjejen innan sex om hon vill detta. Tjejen måste då uttryckligen svara "ja". Jag och Carl (också från Sverige) blev mycket förvånade över detta då det var helt nytt för oss. Efter att alla pratat skit om Sverige ett tag sa Carl lite snällt att han faktiskt inte trodde att det var Sverige denna lagstiftning gällde. Det verkade ingen bry sig om. En annan kille berättade sedan om sitt ex och om hur hon blivit våldtagen men inte tyckt att det var så jobbigt. Kanske lite personlig information för min smak. Det är svårt att förmedla denna lektion i ord men den var intressant på många vis. Favoriten var ändå när vår läraren svarar killen med de hemliga koderna: "I think every woman want to have sex, but not necessarily with you". Lite taget ur sammanhanget men fruktansvärt kul ändå.

16.00 Min balettlektion börjar. Den var lika kul som vanligt. Vi börjar lära oss en hel del även om jag är ganska tveksam till hur vackert det ser ut. Det är ganska mycket termer att hålla ordning på när man dansar balett och alla dessa ska vi kunna på franska. Amerikaner har ett väldigt roligt uttal när de ska prata franska. Detta gör att mina fattiga franskakunskaper jag har kvar framstår som ganska bra.

17.00 Jag går till gymmet. Alla löpband, vilket var det jag var ute efter var upptagna och det som fanns kvar var en spinningcykel. Det funkar fint tänkte jag och sätter mig på cykeln med den stora tv-skärmen. Jag trodde att det var en helt vanlig tv-skärm som många av dom andra konditionsmaskinerna har, men det var det inte. Detta var nämligen ingen vanlig spinningcykel, det var mer som en av maskinerna i spelhallen på Liseberg. Styret satt inte fast utan var mer som en ratt som man skulle styra cykeln med och det jag såg framför mig på skärmen var vägen jag cyklade på och styrde man inte rätt hamnade man i diket. Och för att cykeln skulle ta sig framåt snabbt var man liksom tvungen att vicka sådär på styret som riktiga cyklister gör.

18.15 Hemma från gymmet och dags att åka till Safeway och inhandla lite mat med Axel och Nicolle.

Nu är klockan 21.59 och jag ska ge Axel massage som jag visst lovat.

I torsdags morgon steg jag och Axel upp alldeles för tidigt för att bege oss till flygplatsen. Och vid lunchtid hade vi tagit oss ända till Los Angeles. Vi hämtade då genast upp vår hyrbil och körde till Santa Monica där vi åt lunch och kollade läget. Där skedde också helgens enda (!) shopping i form av en mycket fin väska. På eftermiddagen begav vi oss mot Hollywood och vårat hotell. Då fick vi uppleva vilken otroligt stor stad L.A är och hur otroligt många bilar det finns där. Väl framme på vårt hotell var vi tvugna att ta igen lite sömn innan vi svidade om för en tur på Walk of Fame och middag!
Fredagen ägnade vi åt Universal Studios och jag blev som ett litet barn. Jag ville åka allt, köpa alla souvenirer och äta glass hela tiden. Jag tror att vi åkte nästan allt men souvenirer blev det bara i form av mycket bra presenter till någon som snart fyller år. Efter en heldag på Universal så begav vi oss till Venice Beach för att se solnedgången. Denna fick vi dock se i en av alla bilköerna och väl framme i Venice blev det middag och promenad istället.
Lördagen började vi med en Movie Stars Tour. Detta innebär att man åker ca 12 personer i en liten minibuss med nedfällt tak genom de finaste områdena i Hollywood med omnejd där alla kändisar bor. Guiden pekar ut vem som bor var och lite smaskigt skvaller. Under turen fick vi också åka på Rodeo Drive som är gatan där alla dessa kändisar shoppar. Efter denna tur gick vi en liten runda på Madame Tussauds, vissa av vaxdockorna var mycket verkliga! Dagen avslutade vi med att besöka Los Angeles Zoo där vi såg komodovaraner (mycket ovanliga enligt Axel) och alldeles för många barnfamiljer. På kvällen hade vi billjetter till "Spring Awakening" på Pantages theatre. Musikalen var mycket bra!
Eftersom vårt plan inte gick förrän klockan halv nio på kvällen hann vi även med en hel del på söndagen. Vi började dagen med att åka till Six Flags som är ett mycket stort nöjesfält som har nästan enbart bergochdalbanor. Och då snackar vi inte bergbanan på Liseberg. Jag hade handsvett redan innan vi nått entrén och värre blev det. Efter att ha åkt den första hade jag vatten i min hand, då är man jämt litte nervös som vi säger i dalsland. Tur i oturen för mig mådde Axel lite dåligt efter maten vi ätit dagen innan. Som snäll flickvän ville jag ju naturligtvis inte utsätta honom för mer illamående så vi lät bli dom allra "värsta". Men mycket kul att vara där och jag åkte mer än vad jag innan trodde att jag skulle klara av. Eftermiddagen spenderada vi på "Getty Center". Detta är ett jättestort ganska nybyggt område som har fina parker och flera konstutställningar. Det var mycket folk där för att bara njuta i solen på söndagseftermiddagen.
Helgen har varit underbar! Vi har hunnit med så mycket och haft så himla kul!
Tummen upp för L.A!

Vår fantastiska kamera ger oss många fina bilder med betoning på många. Fyra dagar resulterade i cirka 1000 bilder. Jag bjuder inte på riktigt alla..


Santa Monica Pier.


Walk of Fame

Simpsons.


Snygg kille som vunnit fin nalle till sin tjej.




Michael Jacksons hus, som han också dog i.




Rodeo Drive. Det var tyvärr inte här som jag köpte min väska.


Axel och Clint Eastwood.








The Getty Center.

Sedan sist har min tillvaro mest bestått av plugg. Lördagskvällen ägnade jag dock åt att drick lite vin och prata strunt med Tone. Mycket trevligt!
Men annars har veckan inneburit mid-terms vilket är tentor på det man hittills har hunnit med på terminen. Förra terminen var dessa inte något större problem då kurserna jag läste var på lägre nivå och tentan till största del bestod av flervalsfrågor. Så är inte fallet längre. Först ut av mina tentor var den i "Intermediate Microeconomic Theory". Detta är kursen där jag studerar alla dessa kurvor och räknar med cobb-douglas och allt vad det heter. Kursen är verkligen svår och läraren är inte bra alls på att förklara. Jag hade inte riktigt koll påläget inför tentan och kände inte heller efteråt att det gått särskilt bra.
På vår lektion i måndags presenterades resultatet och läraren börjar med att förklara hur nöjd han är med resultatet. Skit, tänkte jag för mig själv som hela tiden hoppades på att det gått lika dåligt för alla så att gränserna skulle sänkas. Då presenterar läraren hur han har "kurvat" resultatet. För att få godkänt krävdes att du hade 15% rätt och för högsta betyg krävdes 55% rätt. Hela klassen började att småskratta och från mitt hjärta föll en stor sten. Riktigt så dåligt hade det ju inte gått ens för mig. 80% av klassen hade under 70% vilket är den normala godkända gränsen.
Det blev mycket siffror nu men jag var tvungen att få dela med mig av hur det går till här borta i staterna. Borde inte läraren inse nu att han håller en lite hög nivå. Jag tror att vi trots allt är 300 studenter i klassen, alla borde ju inte vara helt dumma. Men framförallt hur underbart hade det inte varit om det räckte med 15% rätt på en salstenta på juristprogrammet?! Svar på det kommer jag med största sannolikhet inte att få.
Mina andra mid-terms har jag inte fått tillbaka än men jag tror inte de kommer innbära samma dramatik.

Förutom att det är mycket plugg nu så flyter det på bra. På torsdag flyger jag och Axel till Los Angeles över helgen och i veckan bokades en resa till Mexico över spring break. Jag åker tillsammans med Madde och Linda som just nu bor i Kanada, det kommer bli underbart!

Bilderna har inget med inlägget att göra men jag insåg här om dagen att jag har cirka 3000 bilder från Hawaii så jag tänkte att jag kunde bjuda på tre till.





Waikiki Beach


Waikiki Beach

Igår fyllde vår koreanske vän Jae 23 år. Detta firade vi med att åka downtown och äta middag på en koreansk restaurang. Jae beställde in massa olika små rätter som alla smakade av och det var riktigt gott! Vi provade också på den koreanska spriten som inte var helt olik svensk snaps. Sprit blir kanske inte bättre än så helt enkelt.
Efter att vi ätit oss mer än mätta gick vi vidare till en annan restaurang för att där äta tårta. Jag insisterade på att vi var tvugna att äta tårta. Annars har man ju liksom inte firat födelsedagen på riktigt. Jag såg också till att vi sjöng för Jae. Det blev dock lite förvirrat när vi skulle avsluta med att hurra. Eftersom vi hade en del nationaliteter närvarande var vi inte riktigt överens om hur många gånger man skulle hurra. Jag hävdar fortfarande fyra.
Jag hade också turen att få den största tårtbiten! Jag tror servitrisen såg att jag behövde den.

Då var det snart helg igen utan att jag hunnit berätta om helgen som var. Tiden går så snabbt. Helgen var i alla fall fantastisk!

I fredags morgon så begav vi oss till Hertz för att hämta bilen för roadtripen. Axel körde sedan de 8 timmarna det drygt tar att köra ner till San Francisco. Det är en lång resa om man tänker på hur långt man kommer om man åker bil i 8 timmar i Sverige men här i USA känns det som vi har ganska ”nära” till San Francisco. Allt är relativt. Men vägen längs kusten är i alla fall mycket fin.

När vi väl kom fram åkte vi direkt till hotellet för att möta upp Maria och hennes kompis Emelie., som är ute på en jordenrunt resa. Maria är en av mina fina tjejer i vårt kompisgäng i Uppsala. Det var så himla roligt att träffa henne igen!

På kvällen gick vi och åt sushi och pratade massor. Jag och Maria hade en hel del att gå igenom som ni alla säkert förstår. Men jag tror att vi har hunnit gå igenom de flesta skvallerpunkterna nu under helgen vilket känns mycket skönt. Vi mötte också upp en kompis till Johan, Magnus, som pluggar i SF i ett år. Vi avslutade kvällen med drinkar på några olika ställen. Bland annat fick Johan och Robert visa oss deras omtalade skybar i chinatown som dom besökte förra gången.

På lördag steg vi upp tidigt för att bege oss till Fishermans Wharf där vi åt mycket god frukost. Efter det tog vi färjan ut till det omtalade fängelset Alcatraz. Där gick vi först på en rundtur med den mest entusiastiska guide som finns i hela USA. Hans energi gjorde mig alldeles matt så vi avlägsnade oss från turen och valde den klassiska turen med bandspelare istället. Alcatraz är verkligen värt ett besök. Det är lätt att föreställa sig ångesten hos fångarna. De var så nära staden, de kunde känna dofterna och ljuden om vinden låg på rätt men ändå var de så långt borta från det. Vi åt sedan lunch i Little Italy och gick en tur genom chinatown. Det är som att kliva in i Kina. Sedan blev det en välbehövlig tjejshopping och på kvällen blev det steak och vin och utgång.

Söndagen behövde vi inleda med lite sovmorgon och sedan blev det gemensam frukost innan vi var tvungna att börja åka hem till Eugene igen. På vägen hem åkte vi upp till Twin Peaks och kollade på utsikten, mycket fint! Vi hann också med ett stopp på IKEA där vi handlade enbart på matavdelningen. Den är inte stor men jag lyckades få med mig mat för 75$ så nu blir det snart svensk middag för våra vänner!

Det blev ett mycket långt inlägg som sammanfattning av en mycket bra helg!

 

Vägen till San Francisco.

Alcatraz.

Alcatraz.

Tre fina tjejer.

San Francisco sett från Alcatraz.

Vid Twin Peaks.

Sjölejon vid Fisherman's Wharf.

 

Emelie och Maria. Om ni vill läsa om deras resa kan ni göra det här på www.jordenruntmedoss.blogg.se