I fredags eftermiddag körde Roy mig och Axel till tågstationen i Eugene för att vi skulle ta bussen till Portland och sedan flyget till Boston. Innan detta åt vi lunch tillsammans med några utav de fina vänner vi fått under vårat år i Eugene. Det var lite ledsamt att säga hej då och jag fällde som alltid en liten tår. Detta gjorde att alla lovade mig att vi snart kommer att ses igen så nu förväntar jag mig mycket besök när jag är hemma i Sverige igen.

Eftersom vi tog nattflyget till Boston var vi framme redan vid kl.8 på fredag morgon. Vi chekade in, åt frukost, tog en power nap och begav oss sedan till Harvard och detars museum of natural history. Vi båda var inte jätteimponerade av Harvard’s Campus. Byggnaderna var fina men i övrigt tyckte vi inte att det var så speciellt, jag måste säga att University of Oregons Campus är mer välskött och finare om man bortser från vissa av byggnaderna. Efter detta var vi tvungna att åter ta en power nap och avslutade dagen med att äta mycket god sushi!

Jetlag kombinerat med stress och lite sömn under veckan gjorde att vi sov lite längre än vad som var tänkt imorse men vi har ändå hunnit med att gå en guidad tur av ”Freedom trail” och besökt många av sevärdheterna i stan idag. Boston är en fin stad med mycket historia och museum, dock är vi lite besvikna på vädret. Regn och ca 15-18 grader.

Imorgon eftermiddag tar vi bussen till New York, sista stoppet innan hemfärd.

Våra fina vänner!

 

I lördags var det en mycket stor pride parad i stan och detta har firats
över stan hela helgen. Många intressanta kostymer har skådats.

Axel och John Harvard.

Vår guide!

Internet är ganska långsamt så det tar väldigt lång tid att ladda upp bilder så ni får nöja er med de här.

 

I torsdags skrev jag min sista final på eftermiddagen och på kvällen tog jag en paus i städning och packning för att möta upp Taryn, Emily och Elisa för middag. De ville den här gången ta mig till en riktig amerikansk restaurang som serverade Southern BBQ. Och det var nog det mest amerikanska jag ättit under mina månader här. Jag åt tre stora köttbitar dränkta i BBQ-sås, Mac&cheese (makaroner dränkta i ost), och Yams (sweet potato som är som potatismos). Till detta drack jag Kool Aid (smakar ungefär som saft fast sötare och alla amerikanska barn dricker detta) och åt majsbröd och friterade bollar av något slag som jag nu glömt namnet på. Om det var gott? Ja. Sött? Ja. Mättande? Verkligen.

Jag skulle inte vilja säga att jag blivit något fan av den amerikanska maten men kroppen gillar sött och fett och det får man i sig här även om man försöker undvika det. Så jag tror att jag kommer sakna maten ibland, i början. Men nu ser jag fram emot en sommar med svensk mat. Beställningen hos farmor gjorde jag för flera veckor sedan.

Åter till middagen. Vi hade det som alltid mycket trevligt och det var lite jobbigt att säga hej då. Men de här tjejerna kommer jag att träffa igen! Vart i världen vi ses återstår att se.

Fina vänner!

I onsdags kväll gick jag och Axel på vårt sista event i vår fina arena. Denna gången för att se Cirque de Soleil och deras föreställning ”Dralion”. Det var fantastiskt!

Jag har alltid velat se dem live efter att alltid ha sett dem på tv men jag trodde kanske inte att Eugene var platsen jag skulle se dem i. De bjöd på en mycket vacker, rolig, underhållande och framförallt akrobatisk show.

Man fick inte ta några bilder så ni får fantisera, alternativt googla.

 

I tisdag åkte vi till Red Lobster för att äta middag ihop med några av våra vänner. Vi åt en fyrarättersmiddag som var mycket god för endast $15. Som hittat!

Vi hade försökt planera in den här middagen i flera dagar då det skulle passa in för alla som hade finals och dessutom organisera så två personer kunde köra. Detta är inte helt lätt med så många nationaliteter representerade. Denna gången fungerade det fint men något jag har lärt mig under det här året är att alla inte har samma syn på det där med tider som vi har i Sverige.

Idag när ni har helgdag därhemma så inledde vi vår sista finals week här. Axel skriver två tentor idag och jag har min första på onsdag och den sista på torsdag. Sedan är vi klara här. Tiden har gått mycket snabbt men samtidigt känns det som det var en evighet sedan jag hade min fot på svensk mark och såg er alla.

Hur som helst är det fortfarande två finals och lite semester som står mellan mig och hemkomsten till Sverige. I dessa dagar är biblioteken mer än välfyllda. Det största biblioteket brukar under övriga terminen vara lätt att hitta plats på, det kan dock vara välfyllt runt 23.00 snåret i midterms-tider. Men nu är det värre än någon annan termin skulle jag vilja säga. Det är folk överallt och man ska ha tur för att få en bra plats. Biblioteket är också öppet dygnet runt, och tro mig, det är folk här dygnet runt. Igår gick jag hem vid fem på eftermiddagen men Axel stannade kvar. På kvällskvisten hade det ropats ut i högtalarna att det bjöds på kakor och läsk. Synd att jag gick hem så tidigt och framförallt tycker jag att det är något de ska införa på JB. Tentaplugget skulle bli så mycket trevligare då.

Det var väl ungefär så tillvaron ser ut i dessa finals-tider.


Fina ankfötter som pryder trottoarerna på campus.


Brandposten utanför vårt hus. Ganska gullig.

Igår var jag på beer pong table party med tema Hawaii. Jag tror åtminstone temat var Hawaii, jag hade faktiskt helt ärligt glömt bort att det var tema på festen så jag kom inte utklädd men de flesta andra hade någon form av strandklädsel.
Det var Taryn och Emily som anordnade festen för att lämna över sitt beer pong table till två andra tjejer i deras sorority. När man ska ta examen som Taryn och Emily nu ska göra har man i deras sorority "passing on" ritualer. De ger bort alla möjliga saker som har med skolan eller deras sorority att göra så som beer pong table, kläder, skolans id-kort och även uppdrag. För att de två tjejerna skulle få ta över bordet så skulle denna fest anordnas samt så var tjejerna som skulle få bordet tvugna att ha med en tårta till festen som skulle se ut som bordet.
Som ni förstår är det inte alla gånger helt enkelt att hänga med på vad som sker när man umgås med detta gäng. Det är mycket som är väldigt internt men jag är nöjd med att vara utanför själva föreningen. Det känns som jag är lite för gammal för det där och gammal kände jag mig även igår då en av tjejerna konstaterade som den mest självklara sak i hela världen att jag var äldst på festen. Men kul var det!









Fin tårta!

Igår hade jag en riktigt bra lördag här i Eugene, det var faktiskt också min sista lördag i Eugene. Vid klockan tio infann jag och Robert oss på Hayward field där det var dags för en av deltävlingarna i Diamond League som några av er kanske såg på SVT?

Tävlingen är också kallad Prefontaine Classic och så här skriver Wikipedia om det: "Originally started as the Hayward Field Restoration Race, in 1975 the name was changed to the Prefontaine Classic after legendary University of Oregon distance runner and Olympian Steve Prefontaine was killed in a car accident a week prior to the meet. Nike has been the primary sponsor since 1978." Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Tävlingen är en av de största friidrottstävlingarna i USA och håller hög klass. Vi såg många kända ansikten och det slogs tävlingsrekord och gjordes årsbästa hej vilt. Det var tre mycket bra timmar i solen!

Efter tävlingen mötte vi upp stackars Axel som varit tvungen att sitta hemma och plugga för lite lunch i solen. Resten av dagen pluggades det ytterliggare inför kommande finals och jag och Axel tog oss en tur till tennishallen för andra dagen i rad. Jag har ju inte spelat tennis sedan min tenniskurs tog slut då jag fick problem med min handled igen men nu provade jag alltså igen. Det gör fortfarande ont men det är så himla kul!